Annika och Daniel har varit familjehem sedan 2004. Daniels familj var familjehem när Daniel var liten, så när Daniel skaffade egen familj tillsammans med Annika kändes det ganska naturligt att även de öppnade upp sitt hem. ”Vi har velat skickat med våra barn en känsla av att man inte bara stänger dörren, utan är det någon som mår dåligt så kan man få bo hos oss en stund” säger Annika. Daniel resonerar vidare kring det här med känslan av att kanske inte alltid räcka till: ”…vi behöver bara vara en vanlig familj, vi är inte terapeuter, poliser eller socialtjänst. Vi är en familj och utifrån det försöker vi lösa de problemen som kommer upp”.